torsdag 24 september 2009

Ta mig i kragen

Mjahaja...... då får man väl ta och ta sig i kragen då... när till och med vännerna härjar med en och avkräver en blogg-inlägg!
Frågan är bara vad jag skall ta upp - det liksom svämmar över av saker uppe i huvudet. Till att börja med kan jag väl få beklaga mig?? lite grann i alla fall, snälla?

JAG VILL HA EN SOMMARREPRIS! Komplett med semester!!!!
Det är är grymt och elakt. Säkert ohälsosamt också! Nu börjar det bli mörkt när man släpar sin trötta lekamen ur sänghalmen på morgonkvisten. Till och med hundarna tittar bedjande på mig. "Snälla! Bara fem minuter till!". Jobbet är fullt av saker som man ystert borde kasta sig över men min ysterhet begränsar sig till ett svagt och tveksamt "jaaa...yippieee......ööhhh". Jag kan ju säga att skriva ner rutiner för bokningar i Universitetshuset inte direkt slår att njuta av höstsolen och krama sheltiesar!
Andra människor påstår att det är mysigt! de täder ljus, myser och läser böcker. HA! Här tänds inga ljus - då får vi ett gäng levande facklor som rusar runt. Katterna dras till tända ljus som om de vore malar! helt hopplöst. Och förresten så vill jag ut och promenera med hundarna så att de får springa över fälten, träna lydility osv. Men att göra det i mörkret och snubbla runt över den ökanda grushögen på tomten och stå på näsan rakt in i pilen det är INTE kul!

Näe! Sommarrepris tack! Och kan någon annan komma och rycka lite i min krage också....

3 kommentarer:

Malde sa...

Höll på att skriva en kommentar liknande Annas...

Inte tänker jag rycka dig i kragen. Inte på annat sätt än att jag hälsar dig välkommen i morgon! Åker du hem hungrig får du skylla dig själv ;-)

Kram!

Anna sa...

Aha! Hon är tillbaka! Jo, mer sommar, det önskar jag alltid. Jag kan i och för sig hålla med om att det finns något mysigt med hösten också, ljuslyktor är en fin sak, alltså glas mellan katt och veke. Men mörker och kyla är inte riktigt min grej. I alla fall inte mörker. Eller kyla.

Sheltiesmulor sa...

lyktor....jodå... men knöligheten att tända de jäklarna gör mig vansinnig...