Miljöskadad

Sitter vid ett trafikljus och läser en skylt.
"Chip"
"Trim"
Det är väl självklart vad det handlar om eller hur? Någon som trimmar hundar och chipmärker dem annonserar.... MEN... varför har vederbörande skrivit dit en massa namn på bilmärken också????
Förvirringen är total innan det lååååångsamt går upp ett liljeholmens för undertecknad... Trimma kan man ju även göra motorer... eller hur? Fast jag begriper då inte hur man chippar en bil!

RÖÖÖÖÖÖHHHRRBRRRRÖÖÖL!

Kan någon begripa varför herrar efter några glas gör någon slags Neanderthal-regression, stampar runt i flock och utstöter gutturala läten???
Kan någon också begripa varför tanter och tjejer efter några glas börjar skratta gällt och spänt eller gråta ymnigt i ett hörn???

I Lördags hade grannarna fest. Grannarna och jag har vare sig samma musiksmak, eller samma fest- och sovvanor. När jag någon gång på småtimmarna kikade ner på dem så dansades det på borden till patetisk plipp-plipp-musik eller så hasades det runt med glas i ostadiga händer... det var ju bra att någon hade kul.... eller nå't!

I gryningen företog vi en räd bland husets toalettartiklar och så småningom hittades ett antal öronproppar i husses necessär. LYCKA! Tänk att det finns tillfällen när små ploppar av gult, egendomligt material kan orsaka en sån eufori!

Det blev några timmars sömn....sedan dess har jag inte sett grannarna. Visst får man ha fest, visst måste man få leva - även i tättbebyggt område. MEN, man har faktiskt inte bara rättigheter. Med flockleverne kommer också skyldigheter. Om grannarna nu inte är analfabeter - vilket förvisso inte skulle förvåna mig - så kan man väl skriva en lappjävel och förvarna om festen??!!??!

HRMPF!

Välkommen Tillbaka!

Efter tre underbara veckor var det dags att återvända till jobbet. Unnade mig en sen morgon och passade på att njuta av vädret. Köpte nya p-biljetter i receptionen (vad är det för idiotisk hantering egentligen?!?!? stenålder!) och möttes av en strålande vänlig receptionist och började nästan se fram emot att kika in på jobbet.
Sen som jag var blev fösta stationen fika..... det var DÅ man insåg att nu var man tillbaka igen. De första orden jag möttes av var:
"Du är här nu. Det ser jättekonstigt ut i siffrorna i bokslutet. Det måste vara något fel på lokaldebiteringen. Jag satt NIO timmar igår UTAN lunch....bla bla bla bla blabla...!"
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade liksom väntat mig ett "God Morgon" eventuellt följt av "Har du haft en skön semester?"
Nästa glada tilldragelse var att jag inte kunde logga in och möts av orden "jaja. så blir det när man är på semester. ALLA glömmer sina inloggningar" Näe... jag hade inte glömt. faktiskt. Men vad hjälpte det att säga....
Sedan var det idel telefonsamtal och sifferpyssel för att försöka lösa debiteringsproblemet som inte alls var en miljoooooon utan 300.000 och inte alls mitt fel. Fast det beslöts i alla fall att vänta med det. För parterna ville dra in en massa annat som inte alls hade att göra med just de siffrorna. Någon lunch blev det inte......
........och det var aldrig någon som frågade något om semestern......
Jag vill ha semester igen.... jag vill valla får.... jag vill träffa shelties.... jag vill göra lydility och kantarellsök.... id-spår.....
Hoppas morgondagen blir bättre... inte tänker jag skynda mig dit i alla fall! HRMPF!

Lycka och elände

Mjahaja......
Det finns mycket att skriva om.... Semestern.... Hundlägret.... Det stundande Sheltielägret.... Tingelings betrattning..... Uppdateringen av hemsidan... vi får väl ta allting pö om pö.... (vad det ser egendomligt ut när man skriver det..."pö")

Idag när jag full av förväntan sent om sider bänkade mig för att se på inspelade avsnitt av Most Haunted - avslappning inför morgondagens avfärd till Sheltielägret. Det skall bli så härligt och skönt att åka bort. Det enda trista i kråksången är att semestern tar slut efter lägret.... buuuhuuuuu!

Hur som helst - jag hade bänkat mig och var mitt inne i att lyssna på skumma dunsar och bankningar på tv:n (andekommunikation!) när jag hör ett fasligt oväsen från övervåningen. Jag studsade upp och for uppför trapporna med hundarna tätt i hälarna.
Till min fasa ser jag att det är Isis som trillat av sin favoritfåtölj och håller på att krampa. Benen rycker och hon tuggar vilt omkring sig. Hjärteängsilig föser jag bort ett antal upprörda hannar och väntar..... Jag har kompisar med katter som har epilepsi. Det är inte så mycket man kan göra i själva krampfasen. Se till att de inte slår sig eller gör sig illa på annat sätt.... Man känner sig helt maktlös. Det lilla livet for ikring på golvet och jag kunde inget göra. När kramperna avtar lyfter jag varligt upp henne och håller henne tryggt i famnen. Hon flämtar och är inte helt vid medvetande, blicken far ikring som hon såg spöken kring väggarna och strax krampar hon igen. Det är bara att sitta där. Så småningom återkommer hon, hon flämtar kraftigt och börjar spinna. Klamrar sig fast i mig och lilla hjärtat bankar vilt. Efter ett tag avtar flämtandet. Jag ringer veterinären. Men man börjar bli luttrad. Som jag visste finns det inget annat att göra än att se vad som händer. Hålla henne under uppsikt och se om kramperna återkommer. Det kan ju vara allt möjligt som ställer till det - infektioner, tumörer, förgiftningar, epilepsi, blödningar osv......

Så nu sitter jag här - morgondagens förberedelser kom lite av sig. Jag tänker INTE lämna henne utan uppsikt. Tvättmaskinen skriker att den vill bli tömd men jag bryr mig faktiskt inte. Be till alla eventuella makter att det inte upprepar sig - att hon får vara kvar med oss här i livet ett tag till. Och att jag kan åka på läger lugn och glad med vovvarna