Mjahaja......
Det finns mycket att skriva om.... Semestern.... Hundlägret.... Det stundande Sheltielägret.... Tingelings betrattning..... Uppdateringen av hemsidan... vi får väl ta allting pö om pö.... (vad det ser egendomligt ut när man skriver det..."pö")
Idag när jag full av förväntan sent om sider bänkade mig för att se på inspelade avsnitt av Most Haunted - avslappning inför morgondagens avfärd till Sheltielägret. Det skall bli så härligt och skönt att åka bort. Det enda trista i kråksången är att semestern tar slut efter lägret.... buuuhuuuuu!
Hur som helst - jag hade bänkat mig och var mitt inne i att lyssna på skumma dunsar och bankningar på tv:n (andekommunikation!) när jag hör ett fasligt oväsen från övervåningen. Jag studsade upp och for uppför trapporna med hundarna tätt i hälarna.
Till min fasa ser jag att det är Isis som trillat av sin favoritfåtölj och håller på att krampa. Benen rycker och hon tuggar vilt omkring sig. Hjärteängsilig föser jag bort ett antal upprörda hannar och väntar..... Jag har kompisar med katter som har epilepsi. Det är inte så mycket man kan göra i själva krampfasen. Se till att de inte slår sig eller gör sig illa på annat sätt.... Man känner sig helt maktlös. Det lilla livet for ikring på golvet och jag kunde inget göra. När kramperna avtar lyfter jag varligt upp henne och håller henne tryggt i famnen. Hon flämtar och är inte helt vid medvetande, blicken far ikring som hon såg spöken kring väggarna och strax krampar hon igen. Det är bara att sitta där. Så småningom återkommer hon, hon flämtar kraftigt och börjar spinna. Klamrar sig fast i mig och lilla hjärtat bankar vilt. Efter ett tag avtar flämtandet. Jag ringer veterinären. Men man börjar bli luttrad. Som jag visste finns det inget annat att göra än att se vad som händer. Hålla henne under uppsikt och se om kramperna återkommer. Det kan ju vara allt möjligt som ställer till det - infektioner, tumörer, förgiftningar, epilepsi, blödningar osv......
Så nu sitter jag här - morgondagens förberedelser kom lite av sig. Jag tänker INTE lämna henne utan uppsikt. Tvättmaskinen skriker att den vill bli tömd men jag bryr mig faktiskt inte. Be till alla eventuella makter att det inte upprepar sig - att hon får vara kvar med oss här i livet ett tag till. Och att jag kan åka på läger lugn och glad med vovvarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kära lilla Isis! Hur har det gått? Elsa var alltid lite förvirrad efter sina anfall, men ville gärna ha mat direkt (djur är kloka, de förstår att de måste ha ny energi) och sen en lugn vrå att få sova i, gärna mörkt också. Vi håller alla tummar och tassar för er här hemma!
Nej vad jobbigt! Sjuka djur är inte roligt och jag tycker vi har fått vår dos av det nu. Jag hoppas kisse-misse mår bättre och att det bara var något tillfälligt och absolut inget allvarligt. Plus att du kan åka på ditt efterlängtade läger utan oro i hjärtat.
Kraaaam! (både till dig och sjuklingen, så här på avstånd kan jag ge även kattkramar utan att nysa mig halvt fördärvad)
Hoppas att det är bättre med Isis nu, och att du är på lägret i lugn och ro.
Kramar
Lille missen... :o(
Håller tummar och tassar för att det ska gå så bra som det bara kan!
Tackar för omtanken alla underbara!
Isis verkar för tillfället må bra. Jag hoppas verkligen inte att det kommer tillbaka.... man blir så hjärteängslig....
Skicka en kommentar