Efterdyningar

Så här efter sjuka hundar, fest på slottet och lussebullar finns en del att filosofera över....

Smulan är bättre! Tack och lov! ni anar inte vad det gör för humöret och allt annat runt ikring.

Festen var trevlig, men att drika alkoholfritt må vara ett måste när man skall styra bilen hem efteråt men gott är det då inte! Jo, jag tar tillbaka förresten. Välkomstbubblet var helt OK, men efter det gick det brant utför. Det vita till förrätten smakade nästan ingenting vilket är en bedrift i sig. Rödvinet till hvudrätten smakade som outspädd svartvinbärssaft och dessertvinet smakade som smält godispåse - en kväljande, flytande sockerröra! Maten var dock god, inte så där himmelsk som på exempelvis "Gondolen", men schysst krubb (och här går väl källarmästaren i spinn om han läser detta och man kan tillägga att alla andra var lyriska, så jag kanske bara är kräsen och gnällig).
Underhållningens första del var utsökt - Babben lyckas vara rolig utan att gå nedanför bältet. Något som få verkar kunna nuförtiden, hon hade dessutom läst på om oss så det blev ett "riktat" ståuppande och man visste att hon inte bara hade dammat av något gammalt krafs. Övriga talare fick en att dra på munnen men dansbandet Rezår var inte i undertecknads smak alls.
Kaffet inmundigades en trappa upp och där var det svalt och allt serverades av en bister och bastant dam som inte drog det minsta på munnen någon gång och lyckades förmedla känslan av ENORM uppoffring var gång hon hällde kaffe i en kopp. För att inte tala om oss olycksaliga få som begärde te - vi måste verkligen ha lagt en hel rullstensås på hennes tunga börda att döma av hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk var gång det hände!
Men trumpna servitriser och usla dansband och saftviner till trots så hade jag kul! Det är ju lite ballt att dinera i samma sal som Drottning Kristina avsade sig Sveriges krona!

Hur gick det då med kläderna undrar ni kanske? Jodå! för fasiken - så här efteråt så fnissar jag glatt. Jag iskrudade mig den spetsförsedda BH:n med byglar och kände mig genast som en sköldmö iförd full rustning. Linnet under tunikan knöt jag upp axelbanden på så kände jag mig inte fullt så naken och med dubbla strumpbyxor och mormorskängor med klack så kände jag mig inte heller så naken på underdelen. Dessutom gillade jag när det glittrade om mina trinda små ben, och silverplupparna på tunikan kändes riktigt festliga!
Väl på slottet kom nästa tillfälle till storskratt - det var några andra som även de botaniserat på KappAhl för att hitta festkläder! Jag räknade till inte mindre än 3 till som sprang runt i likadana tunikor som jag! Vi borde ha plåtat oss i grupp! fnissa fnissa!
Så här efteråt kan jag konstatera att jag är glad att jag slapp lägga ner 2 skära på en klänning. 149 riksdaler som tunikan kostade med rabatt var helt OK! Den där BH:n var mer än dubbelt så dyr: 389:- för en underkläd! Jösses! Tja, men så kände man sig som en sköldmö också... Strumpbyxorna gick på 179 spänn.... Så jag antar att med lånad handväska så kom jag billigt undan. Hanväskor förresten - vilket irritationsmoment! Men vare sig Annette eller jag fick stoppa pengarna i BH:n för Helene och jag måste väl erkänna att det hade kännts knöligt att stuva ner mobiltelefon och nycklar där med. Så antagligen fyllde den lilla fjösiga väskan sin funktion. Men gud vad ivägen den är! Och så måste man hålla rätt på eländet och komma ihåg det! inte hänga den bakpå stolen, inte glömma den när den ligger vid fötterna och så hela tiden spänna axeln den hänger över för att den inte skall glida ner med ett ljudligt "klånk" i golvet. Tja, partyprinsessa blir jag nog aldrig. Och jag är LYCKLIG att jag inte föddes till någon som hela tiden måste springa på fest!

Annars har helgen mest varit ett elände för kosthållningen. Idag lyckades jag laga schysst mat men alla points åts upp av två lussebullar på kvällskvisten. Dessutom lyckades jag spendera en rejäl summa pengar på gardiner, lakan och överkast idag. Vi styrde kosan till Jysk för att kika om det fanns något att bona om mitt nymålade rum med - och det fanns det! Nu fattas där bara belysning och dynor till den låga "soffan/sängen".

Hundmässigt då? Tja, jag har lyckats uppdatera hemsidan! Inte illa! Vi har tagit det lugnt pga Smulans höfter. Jag ville inte lämna henne ensam i Lördags så Sabina och jag missade avslutningen på bevakningen..... det kändes trist, men jag kunde bara inte lämna Lillsmul hemma utan passning. I fredags var ju Janne hemma med henne. Han har ju lagt sig till med infekterad Bältros lätt ackompanjerad av feber och trötthet...
Annars lööööööööper Tingeling. Aldrig har väl andra vovvar varit så intressanta - varför fattar hon inte, men oj vad tjusig och trevlig Benji var när vi träffades! Hon går runt och ser olycklig ut och GNÄLLER yngkligt.
Annars mår lillstumpan bra! Det fick man erfara i arla morgonstund när hon yrkade på promenad vid halv fem! Tjohooo. Ytterliga en prommis krävdes vid sjurycket när Janne fick rycka ut. När hon och de andra två damerna kom in letade de sig med fart, kläm och eftertryck upp i min säng och placerade blöta tassar i både ansikte, mun och mage på mig! Åååå vad härligt det är med hund! Fast några sekunder senare låg alla och tryckte sig intill en (förutom Tinglan som placerade sig ovanpå mig!) och slickade en varsamt på armen och kinden och då kom man ihåg att blöta tassar till trots..... jag skulle inte vilja vara utan dameran för en sekund!

Älskade Lillsmulan!

Jag mår alldeles dåligt av oro.... orkar inte följa några förbaskade kostregler och tankarna letar sig ständigt hemåt......
I natt vaknade Smulan och hade ONT. Där står man som yrvaken matte och undrar vad hon vill. Är hon nödig? Ont i magen? eller är det höfterna......? Hon som varit så bra ett lååångt tag....
Jag lyfte upp henne och det knastrade och knakade där inne. Jag masserade henne och hon blev lite gladare. Jag fick en slick på näsan och hon gick lite bättre. Men ont hade hon.... Min lilla hjärtestumpa!
Idag tänker jag våldsamt fula tankar om världens nycker. Jag har varit med om tumörer och allehanda sjukdomar på mina djur men det här tar "orospriset"..... Var går gränsen? När går det inte längre? Man mår illa långt in i själen.
Jag har lyssnat på alla för- och nackdelar med att kräva röntgen av avelshundar. Rtg visar inte alltid rätt. Rtg kan skilja sig beroende på var och när man gör den. Även om föräldrarna har A-höfter kan man ändå få en hund med HD.
SO WHAT?!??!?!?!?!?!
Det är väl bättre att börja någonstans! En hundgeneration är inte så lång - det går snabbt att få de 5 friröntgade leden som sägs vara någon form av garanti för att få en hund med bra höfter. Att det sen inte går så snabbt pga att man inte vet vad som döljer sig längre tillbaka..... att det i generation 3 plötsligt dyker upp problem... Tja, det försinkar det hela men börjar man aldrig så kommer man aldrig fram heller!
Alla som tycker att led- och höftproblem inte är värda att ta på allvar kan prova på hur det är att få en högt älskad familjemedlem med sådana grava problem att man inte vet om den skall överleva eller inte. Då tycker man att det är värt det. Jag lovar.

shopping.....

Idag har jag varit tvungen att shoppa festkläder..... efter vad jag förstår är detta något som tycks glädja varje Qvinna som följer den hemliga Qvinnomanualen.....
HMPF!
Min godhjärtade kollega Helene släpade ut mig i ruskvädret och jag konfronterades med än den ena, än den andra hiskeliga kreationen. Skall allt se ut som underkläder nuförtiden???? Dåligt sydda av material som inte har något som helst fall och är närmare besläktat med plast än med tyg!
Sen släpas man in i det obamhärtiga ljuset i provhytten. Alla skavanker är plötsligt fullt synliga i den förskräckliga belysningen. Valkarna blir större, huden ser ut som missfärgat sandpapper, håret är glanslöst och tovigt. På det hela är det till och med betydligt hemskare än en Norénpjäs!
Man skruvar sig i och ur plagg efter plagg och känner sig eländigare och eländigare allteftersom tiden går. Till slut sliter man åt sig något som i alla fall inte får en att kräkas när man får på sig det. I panik springer man till kassan och betalar vad som helst bara för att få slut på eländet. Tja, när man väl kommit fram vill säga! Kön är full av tonåringar som är så egocentrerade som bara en tonåring kan vara. Man får lust att hänga upp varenda en och ge dem offentlig smisk!
Näe - jag fårstår baske mig inte på glädjen med att shoppa! I alla fall INTE kläder!
Kan någon förklara för mig vad som hänt med alla storlekar förresten? Som ni säkert förstår handlar jag inte speciellt ofta och kan jämföra storlekar på plagg från 80-talet med dagens storlekar och konstaterar att stl 40 på 80-talet ofta kan jämföras med en stl 44 idag! Inte konstigt att man blir deprimerad!
Näej! Ge mig pengar att shoppa hundbäddar, hundtäcken, midje- eller godisväskor för hundpromenader! DÅ kan till och med jag framvisa rejäl shoppingglädje! Fast om detta står nog ingenting i "Qvinnomanualen"!

Snölycka!

Visst är det härligt med snö! Trots allt!
Tingeling kastar sig överlycklig omkring och försöker fånga varenda snöflinga. Sabina nosar lycklig i alla har- och rådjursspår och Smulan hoppar glad fram över snötäckta nejder!
En kollega hade hört intervjuer med barn under den värsta snöyran i Uppsala. De var lycksaliga och berättade att det sämsta var när plog- och sandbilen kom!

Mer snö

Man undrar vad folk har i huvudet egentligen.....
Huset jag jobbar i har ett synnerligen imponerande tak - detta för att det en gång i världen skulle sträcka sig över själva Universistetshuset.... högt över det.... Detta innebär även att taket ifråga samlar på sig anseliga mängder snö som sedan släpps ner över överaskade flanörer.
För att undvika att detta skall hända spärrade vaktmästarna av trottoaren med kulörta bommar.... Jag kan inte ens med den bästa vilja påstå att det var några diskreta avspärrningar som man skulle kunna tolka annorlunda. Detta till trots var det intressant att betrakta de som konfronterades med installationen. De tittade förvirrat närmare på bommarna, såg fundersamma ut och tog sedan sitt beslut. De mer tänkande individerna klev ut i gatan eller bytte sida. Men flertalet, de flesta studenter såg irriterade ut och tog sig in under bommarna, ofta medan de pratade i mobiltelefon, och fortsatte gå på samma trottoar.......
Att de ens kommit så långt att de kommit in vid ett universitet är och förblir en gåta.... Men... jag är vid gott mod - kan det naturliga urvalet illustreras tydligare? Kanske är de besläktade med de individer som ivrigt talade i mobiltelefon medan de försökte köra om mig på den mörka, hala väg igår och i förrgår???

Nåbar?

Jag undrar egentligen hur mobiltelefondesigners tänker?
Det skall vara så himla hippt och så många finesser att de slår knut på sig själva. Och handen på hjärtat... VEM tror på allvar att några gamla Ericsson-ingenjörer som slagit sig ihop med videomaksintillverkare skall vara bra på att designa något användarvänligt???? eh?
Hur många har lätt och ledigt installerat sin nya video/dvd och på en gång förstått hur man ställer in kanaler, spelar in, använder timer osv??
Nähä... kunde just tro det?
Telefoner är inget undantag kan jag lova.... Vi har blivit begåvade med någonting som ser synnerligen flott ut och stoltserar med namnet X1. Det låter ju nästan som om Q varit med och designat den åt Bond........ men när man väl skall börja använda den blir man mer och mer övertygad att den endast har för avsikt att ytterligare belasta den svenska psykvården!
Den har s.k. "touch screen"... det betyder att den inte har en vanlig knappsats. För att få igång eländet måste man först knäppa på en liten knapp på ena kortänden av telefoneländet. Lögn i h-vete om man har vantar. Man var sig känner eller hittar knappen.
När man väl fått igång den skall man egentligen dra fram en liten pinne som liksom har ett litet utrymme ute i ena kanten på telefonen. Men denna pinne skall man sedan peta på telefonen och välja vad man vill göra. Ringa? Surfa? Lyssna på radio? använda navigator? Skicka meddelande? Administrera sina kontakter? Titta i kalendern? Ta kort?
Tro nu inte att du kan strunta i pinneländet om du inte är utrustad men långa naglar. Antingen reagerar skärmeländet inte alls eller så kommer den att välja helt fel saker och det är ett elände att "gå tillbaka". Innan du hunnit hamna rätt har du både bokat ett antal möten och skickat sms till dina nära och kära samtidigt som du hittat vägen till kungliga slottet och tagit ett antal bilder på dina skor..!
Jag undrar även vad som är meningen att du skall använda den till först och främst?
För min del är det ringa.... tänk nu att du sitter i bilen, det är kallt så du har vantar på dig, du måste dessutom hålla uppsikt över vad som händer på vägbanan. Även om du har handsfree kan du omöjligt tända den tjusiga skärmen och lyckas du mot förmodan detta så kan du ju prova att få fram telefonfunktionen! Hahaha!
Sen har vi det där med att svara när det ringer... jodå, här har någon tänkt. Det finns en "lurknapp". På denna skall man trycka om man vill svara. Har du telefonen framme och inte har några vantar på finns det en viss chans att du faktiskt lyckas. Det hade inte jag i eftermiddags.... det började ringa i fickan. Eftersom jag faktiskt förstått hur man ställer in sin ringsignal så började det spelas Mozart i fickan - med pipigt telefonljud. Frenetiskt försökte jag i snöyra och blåst, med händerna fulla av tre koppel i vars andra ändor det for runt tre ystra sheltiedamer. Jag öppnar fickan och försiktigt, försiktigt - som jag hanterade en skör fågelunge - plockade jag fram telefonen. Då händer det. Jag kom åt skärmen! Ve och elände! Telefonsamtalet avslutas! Skärmen förkunnar i expressfart något jag vare sig såg eller hade tid att uppfatta. Jag trycker på något helt oavsiktligt igen och telefoneländet förkunnar effektivt att nu tänker den skicka SMS med meddelandet att jag minsann är upptagen och inte kan ta emot samtalet utan tänker ringa upp! NNNEEEEEEJJJJ!!!!! Sluta, telefonelände!!!!! Vantar av, fram med fingret som har en nagel, försöka pricka menyvalet och välja "skicka inte" för att sedan hitta tillbaka till telefonen och välja rätt telefonnummer att ringa upp!
PUST!
Jag kommer att bli hämtad av allvarliga män i vita rockar och bli iklädd en mysig tröja med extra långa ärmar om det här fortsätter mycket längre till!

Snöyra

Vilket väder!
Igårkväll tog det i och började blåsa, kort därefter kom snön...... Det var milt uttryckt ganska intressant att bege sig ut på hundpromenad. Damerna var ystra värre och for ikring. Jag hade bara hittat ett par vantar med hål på. Mina stela små fingrar försökte förgäves reda ut härvan av koppeltrassel som blev när den ystra trion for ikring allmedan vinden ven och gjorde ansiktet till en stel mask och öronen höll på att förfrysa, trilla av huvudet och falla till marken med en ljudligt "kras!".... detta trots mössa...
Fick reda på att alla bussarna i östra delarna av länet ställts in pga snökaos och jag kunde inte låta bli att önska - bara lite grann - att samma skulle hända oss! Tänk att få sova istället för att jobba imorgon småönskade varenda fiber i min kropp.....

Nästa dag grydde och till ett visst mått av besvikelse vaknade jag och konstaterade att trots rejält med snö och blåst så kunde jag nog inte åberopa detta för att vara hemma. Efter en låååångsam morgon satte jag mig bakom ratten och styrde kosan mot Uppsala.
Det blev en intressant resa.... ju närmare Uppsala jag kom desto mer önskade jag att jag faktiskt lyssnad till latmasken i mig. Mellan Ramstalund och Skärfälten stängdes väg 55 av ett tag pga olycka. En bil rejält i diket, räddningspersonal osv.... Det var även med ett visst mått av oro jag betraktade bilen framför mig, varenda gång vi skulle starta for han lika mycket åt sidan som framåt och jag var ganska tacksam att farten aldrig nådde över 60km/tim!
Efter en lång färd var jag dock framme och kunde med en suck av lättnad parkera bilen och promenera till jobbet. Det hade jag inte gjort om jag vetat vad som väntade mig på eftermiddagen!

Jag propsade på att gå tidigare. Ville inte alls köra i mörker med den här nederbörden. Jag hade varit ute på lunchen och snabbt förvandlats till vandrande snömonster. Vinden ven och det var motvind åt vilket håll man än gick. Ingenting var plogat och alla skuttade runt bland snöhögar och halkade omkring i vägbanorna. Från mitt kontorsrum såg jag inte ens domkyrkan trots att den är rejält nära!
Efter att med tveksamt resultat borstat bort drivor av snö från min bil började jag så sakteliga halka hemåt. Bilen studsade glatt fram mellan snöhögarna och två filer hade i stort sett överallt förvandlats till en. Bilar körde fast och kom ingen vart, de stod på tvären över gatorna när de försökte vända och på utfarten ur staden stod en buss på sniskan över hela vägen. Passagerara pulsade stelbenta fram över åkern och polisen hade stängt av vägen.... Det hela bådade inte gott.
Men riktigt så illa blev det inte. Snömängden minskade strax utanför Uppsala och farten höll sig runt 60-70 km/tim..... ibland har man tur..... eller kanske inte....? det skulle inte sitta så illa med en ledig dag - utan väggmålning och bokhylleskruvande!

Choklad på väggarna?

Jag undrar om jag håller på att bli nojig????
Jag målade ju mitt rum i helgen... Jag hade valt ut två färger. Någon slags blygsam lattebetonad kulör till långsidorna och en mörkbrun på kortsidorna.
Man blev lite förskräckt när locket åkte upp på färgburken med mörkbrunt... tankar som "skall jag verkligen ha det här på väggarna" eller "vad i hela friden tänkte jag på egentligen..." Men det mest slående var nog.... "Jag står och målar väggarna i samma färg som Marabou Mjölkchoklad! Och jag som inte ens får äta choklad!!!!!! Följt av en massa tycka-synd-om-mig-själv-tankar.
Kan konstateras att sedan jag började projekt "Mariereducering" så blir man lätt lite fixerad! Men jag kunde inte låta bli att undra om jag i resten av min tid i det här huset skulle sitta och filosofera över Marabou Mjölchoklad varenda gång jag ville slappa i mitt rum? Fast jag kunde andas ut - färgen blev betydligt mörkare när den väl torkat! PUST!

Premiär!

Så, då har man startat en s.k. "blogg" då.....
Det finns fortfarande MASSOR att ta reda på, lära sig, komma underfund med på den här siten.... Det återstår bara att se om jag blir lika frustrerad på den här som jag blir när jag är inne på Facebook! Phhhhhh! maken till frustrerande site har jag sällan skådat!

Dagen har annars varit fyllt av målarpytsar, köer och för mycket möbler!
Jag håller nämligen på att måla om "mitt" rum. Tänk er - ett rum där jag får ha mina saker helt ifred, där ingen anmärker på möbler, inredning, dekorationer eller skumma prylar! En annan känner sig nästan som tonåring på nytt!

Men det har sina sidor att måla med 6 katter och 3 sheltiesar! Innan jag kom på hur jag kunde stänga av rummet var där fullt med håriga krabater som slickade i sig spackel, trampade runt i spilld färg och lutade sig mot väggarna och i största allmänhet spred hår ikring sig! Precis vad man letar efter när man målar!

Köerna uppkom på IKEA. Far var snäll nog att ta sin stora bil och köra mig till detta genomsvenska etablissemang... det känns som man är född med en sexkantsnyckel i näven. I stort sett varenda svensk vet att Billy inte är grannens hund utan en bokhylla. Till vem man än kommer hem kan man gå runt och känna sig tjenis och du med möblerna!

Det visade sig att trots att lönen inte har kommit för oss hårt arbetande själar så har tydligen pensionen kommit. Varuhuset var fullt av shoppande pensionärskvinnor som var där med barnlediga döttrar. Gångarna tilltäpptes effektivt av barnvagnar och rollatorer.
När jag för en gångs skulle behövde "kontakta personal" så var det bara en framför, men det var en tant som uppenbarligen hade norra Europas krångligaste beställning och dessutom samma tempo som en lat sengångare.

Väl framme i kassan kom nästa prövning - milslånga köer och alla framför en hade varsin gul IKEA-kasse sprängfylld med småprylar som tog en evinnerlig tid att läsa in i kassan!
Nästa pers visade sig vara utlämningslagret... det befann sig inte i själva varuhuset. Tänk att jag missat denna viktiga detalj. Man var tvungen att ta sig ut, efter vilda strapatser och innovativa påhitt krävdes för att lasta det man fått tag i i "tag-själv-lagret" i bilen - det byggs om utanför IKEA...... Sedan fick man åka över stora vägen och leta sig fram till en annan lagerbyggnad.....!

Efter det var bilen välfylld... jag satt nedklämd i baksätet med huvudet lutat mot ett antal paket "Bestå" och med ett sommardäck som åkte fram och tillbaka i billuckan och med jämna mellanrum slog mig i ryggen.... Men nu är ca 5.000 riksdalers Bestå hemma och avlastad i Bålsta..... nu skall bara väggfärgen torka.....

Men innan jag kunde slå mig till ro var det dags för ett nappatag med penslarna igen. Tre vovvar såg sorgsna på när jag förkunnade att just nu var målning prio 1, mat prio 2. Ingenting kan nog te sig mer fel och egendomligt för en sheltie! "Dåligt beslut matte! FY!"

Desto gladare och ystrare blev de när väl maten kom och vi sedan halkade runt på en lång eftermiddagspromenad! Tack och lov att jag förra året investerade i ett par "Ice Bugs" - skor med dubbar! Vågar inte tänka på de akrobatiska övningar det annars hade blivit!