Rökrocken

Tja…. Man kan väl säga att ens talanger i sömnad är lite ”efter”…. Jag har knåpat ihop ett försvarligt gäng med medeltida skrudar till mig själv och ingen är väl något som skulle godtas som ett gesällprov direkt. Jag har sytt en 4x6 meters paviljong/tält och handsytt oändliga meter söm men jag har aldrig gjort ett endaste litet hundtäcke. Smulan behöver ju som bekant – trots en rejäl motvilja – skruda sig i dylika tingestar för att hålla sina leder varma och det är stört omöjligt att få tag i något som passar OCH som täcker knän och armbågar utan att göra det fullkomligt omöjligt för henne att gå.
Nu har Furface-Maria sartat en kurs i att sy hundtäcken! En gud-i-behaglig gärning på alla sätt och vis. Förutom att vara en hyvens hundtränare är hon också utbildad skräddare så vad skulle kunna gå fel?!
Svar – JAG.
Jag har mätt, måttat, provat, ritat av, klippt, tråcklat och fjantat ikring och nu skapat en tingest som om den vore i något annat material än fleece mest av allt liknar en rökrock för småhundar. Innan jag klippte bort stora stycken såg Smulan ut som ett rött lågt svävande spöke som rasslade fram över golvet. Nu väntar jag bara på att någon skall stoppa en pipa i munnen på henne och placera henne i en stor öronlappsfåtölj med en god bok och en öppen brasa sprakande framför fotpallen. Rökrocken är vinröd och Smulan ser synnerligen värdig ut i denna skrud – om än en smula missnöjd… men distingerade gentlemän skall se lite smått missnöjda ut… sen är det ju bara den detaljen att hon är en liten sheltie…. Av feminint snitt dessutom… håhå ja ja…