Julstress för julvovvar

Julafton igår!
Tjohoooo!

Dagen avlöpte fint. Hade en underbar prommis med vovvarna som var ystra och odrägligt pigga där de härjade fram över fälten. Väl hemma var jag redan sen. Föräldrarna väntade och jag hade paket att slå in.
Mor skulle förses med ett antal nyinköpta tesorter och jag skulle slå in alla påsar för sig (ja, alltså inte tepåsar! Inte fasiken kan man köpa tepåsar! utan sådana där påsar man köper lösviktste i). Men det är lite roligare att ge flera olika paket. Hon fick även en temugg med katt på.
Far fick två böcker. Lite krigshistoria med "Breven från Iwo Jima" och Tobbes bok! Den låg där och skrek efter mig i ett bokhandlarfönster när jag var ute på lunchen häromsistens. Jag såg en bild jag kände igen ur ögonvrån. En konsertbild på Jimi Page (Led Zeppelin). "ÖH! Det där var väl Tobbes bild!" Tänkte jag medan tankarna letade sig tillbaka till fars kollega Torbjörn Calvero och ett svunnet 70-tal. Jodå, mycket riktigt. Det visade sig att sagde herr hade tillsammans med en annan filur knåpat ihop en bok full med hans bilder från 70-talet. Perfekt pappa-present.... fast jag ville ju gärna ha den själv förstås. Men present fick den bli!

Med paketen inslagna och en halvtimme sena satte vi oss i bilen och lämnade tre besvikna sheltiesar hemma. Föräldrarnas Jack Russel kan nämligen inte acceptera Sabina och Tingeling och jag tänkte inte ta risken att spendera julaftonen på Ulltunas akut med blödande sheltisar i famnen!

Själva julmiddagen och paketöppningen gick strålande. Bägge föräldrarna verkade nöjda med klapparna och så småningom styrdes kosan hemåt igen. Det var glada småttingar, både sheltiesar och hungriga katter, som hälsade oss välkomna när vi kom hem igen "efter en hel evighet!!!" för att citera hundarna!

Efter någon timme var det så dags för nästa jultallrik. Snart stunade ju Karl-Bertil Jonsson på TV. Inget man får missa! till den skulle det sitta fint med några hemmalagade köttbullar och en skinkmacka. Det dignande fruktfaret, krönt av en rejäl klase söta och goda blå druvor ställdes också fram på bordet och medan husse stekte på köttbullarna tog sig undertecknad upp till datorn.

Helt plötsligt hörs några dova tjut nerifrån bottenvåningen:
"Öhhhhh! Smulan!!! Vad gör du?!?!?!" tätt följt av en harang uppenbarligen riktad upp till mig där jag satt och njöt av julefriden.
"Öhhh du! Smulan har gått och plockat av vindruvorna!!!"
"Vindruvor?" mina tankar hoppade bock över varandra. Var hade jag läst att det var onyttigt för små vovvar? var???
Surfade snabbt över till Google och sökte på "vindruvor" och "hund". Hittade snabbt en blogg som förkunnade att mellanstora hundar hade fått njursvikt efter 7 druvor! PANIK!!!!! Vi måste få Smulan att kräkas! Saltvatten!

Under några sammanbitna och stressade minuter rörde jag ner massor av salt i ett dricksglas med vatten och började spruta in det i stackars Smulans mun. Hon tittade olyckligt på sin stygga, stygga matte. Hur kunde jag vara så elak på självaste julafton!
Samtidigt fick husse order om att ringa Ulltuna och tajma Karl-Bertil Jonsson på DVD:n. Multitasking! Husse fick tag på en veterinär som något förbryllad trodde att det som kunde hända var diarré. Det lät ju något mindre oroväckande... men så pass mycket mindre oroväckande att man istället började undra om veterinären verkligen visste vad hon pratade om....!
Husse skuttade upp till datorn och surfade lite till. Hittade rätt på en amerikansk veterinärsajt där det förkunnades att man hade noterat att hundar som ätit vindruvor kunde få njursvikt. Men mängden det talades om var ett halvt kilo.

Under tiden passade Smulan på att kräkas upp ett försvarligt antal druvor i hundsängen. Pust! I alla fall de flesta druvorna ute! Matte och husse kunde andas ut igen. Kanske vi skulle slippa Julafton på Ulltuna i alla fall!

Efter en försenad jultallrik och en inspelad Karl-Bertil satt vi nöjda och trötta i soffan. En sorgsen men kry Smulan äntrade soffan bredvid matte och tittade låååångt efter chokladasken. ÅNÄ!!!! Tankarna gick till min kompis som fick avliva sin Flat Coated Retriver efter att någon glömt en Alladin-ask framme på bordet.

Choklad OCH druvor vilar numera högst upp på en bokhylla vare sig katter eller hundar kommer upp på - inbillar vi oss i alla fall!

Fridfull jul allesammans