När jag vandrar runt på mina kvällsturer med de fyrfota damerna ser jag enorma ljusgestalter torna upp sig inne i stugorna runt ikring..... färgrika scener fyller fönstren och lysande människolika gestalter rör sig.......
Det är medelklassens habegär som visar sig. Televisionsapparater i platt jätteformat uppskruvade på väggarna. De är stora som biodukar och lyser med en imponerande kraft. Man hoppar ofrivilligt till och duckar bakom häckarna när Dr Phil i jätteformat stirrar ut genom fönstret. Vad vill han?!!?! Huga!
Jag var inne hos grannen häromsistens. TVn stod på och hon ursäktade sig och sa att de var säkerligen de sista som inte skaffat platt-TV än. Ånä - hemma hos oss finns en jätteburk. Det är en hederlig gammal 26-tummare som hängt med i drygt 10 år nu. Den dominerar en hel vägg där den står och trycker i en ännu större möbel. Möbeln ansåg jag var nödvändig eftersom jag vägrar glo in i en TV-apparat hela tiden - även en avstängd. Finns det något som irriterar mig så är det det moderna hemmets möblering av sina vardagsrum. Allting centreras runt den där burken som mest irriterar en och möbleringen blir ett hinder i all annan vanlig umgängesform. DET är en anledning till att hänga med resten av alla Svensöner och spendera sina surt förvärvade slantar på en platt-TV! Den tar mindre plats, man kan montera eländet på väggen och dessutom sätta den på en arm som går att vinkla. Således kan apparaten bekikas från alla hörn av rummet oavsett möblering.
Däremot tar det verkligen emot att köpa nytt "bara för att". Det där fula, gamla åbäket funkar ju! Det finns väl ingen anledning att slänga ett fullt fungerande föremål även om det är stort som en mindre kolonistuga? Dessutom är jag anti slit-och-släng-mentaliteten. Så jag får väl gå och irritera mig på 26-tummaren ännu ett tag och i hemlighet hoppas att bildröret skall kapsejsa.
Jag minns min kompis Lenas gamla TV. En kväll när vi satt och tittade på den började helt plötsligt även bleka skådespelare att se ut som Will Smith för att så sakteliga mörkna allt mer tills deckaren vi kikade på till slut såg ut som något som filmats nattetid bland mer mörkhyade stammar i centralafrika.... den enda färg som fanns kvar var rött! Det upptäckte vi när det var dags för närbilder och endast knallröda läppar dansade ikring på rutan. Det var riktigt lustigt och roade oss säkerligen i flera minuter tills även dessa mörknade och vi satt och kikade på något som just då mer kunde liknas en dyr, stor radio. TV-deckare gör sig inte som radioprogram...
Vi rullade in TV:n till "De sälla jaktmarkerna" som vi kallade hennes garderob, ty där ställdes allt som upphörde att fungera i väntan på en tripp till soprummet. TV:n blev kvar där och ett tag senare rullades den ut och befanns fungera helt normalt igen...... Tankarna gick till Stephen King och Jurkyrkogården - hade Lena möjligen en elektronisk motsvarighet i sin garderob....Huuu......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ohh, det påminner om tv:n vi såg skräckisar på på landet på sommarloven. Efter ett tag började otäckingen rulla (ni som är unga vet inte vad en rullande bild är, men det är svårt att se programmen när det gör så kort och gott). Detta gjorde att man fick sätta på den exakt tills filmen började och sedan någonstans halvvägs chansa på att det skulle bli lite kärleksdravel i några minuter, stänga av den och sen sätta igång den igen. Då kunde man få se själva skräckscenerna. Fasen, skräck var bättre i svartvitt! Men dansande läppar låter ju rätt kul...
:-D LOL!!!
Jag minns att Eva och Lena satt och tittade på svart/vita skräckisar på Edö... jag tittade ut genom fönstret och kanske lite på spegelbilden från Tv:n i fönstret. Så modig var jag!
Skicka en kommentar