Muntrationer

Ha ha! Livet är egentligen ganska kul!
Fast det finns ju de som gör sitt bästa för att man inte skall va så rackarns uppåt. Släkten kom på besök och det första som de tog sikte på var mina nyfärgade svallande lockar. "Är du SVART i huvudet?!" "Neeej... det är mörkrött, mörkrött med jätterött..." "Det SER svart ut!"
Nästa glada och klämkäcka yttrande kom vid åsynen av grannens nybygge. De har slitit som små djur och skapat ett nytt rum, ett uterum och ett altanliknande bygge i ena änden av trädgården. "Har de byggt en LÄKTARE?! och varför är det ett så LITET fönster där. Hmpf! Det där var INTE snyggt!"
Diverse cyniska kokmmentarer flyger nu genom min luttrade person...och man biter sig i tungan för att istället klämma i med hejdlöst glad stämma att det är "SÅÅÅÅ härligt att de fått något gjort! och att jag vill också få något liknande gjort!"
Nästa något förvånande glada budskap kom i form av en snabbt levererad domedagspredikan. Tja, jag antar att jag förtjänade det med mina käcka kommentarer men ändå... Jag svängde in i den lokala Pressbyrån för att köpa en läsk till eftermiddagsfikat. Mannen bakom disken undrade glatt om det fick lov att vara något mer varpå jag svarade "Tjaaa, fred i världen, bra väder, glatt humör och hutlöst med pengar tack!" Han tittade på mig och sa "Det där första kan du glömma, så länge det finns två människor i världen lär vi kriga. Så som det är nu så kommer det snart ett tredje världskrig och allt går åt skogen!"
Jag drog mig diskret ur butiken efter några lugnande ord och kände det som jag just klivit ur någon slags surrealistisk film....