pank och fri som en burfågel

Utställning på Kistamässan...
Bwahahahah!
Det hela måste vara ett ondskefullt skämt!

Upp i ottan ty jag hade på känn att parkeringsplatserna skulle nog vara ganska få. Fram till mässan, noterade att där kunde man stå på parkeringen bredvid Ericsson ("glashuset"). Men eftersom det körde upp bilar till själva mässan så måste det ju finnas plats där uppe... eller hur?

Bwhahahahahaaa! Ack icke! Svartmuskiga vakter pekade ilsket iväg en längs själva byggnaden ner till bussgatan där jag till min förvåning blev ivägpekad mot Helenelunds station. Jag rullade ner fönstret och undrade om jag inte kunde svänga höger istället och parkera på Ericssonparkeringen? "Näe då, det är LIIIIIKA långt till bägge" så det så. Jag tvekade men lydde.
Kunde efter utförd parkeringsåtgärd konstatera att vissas avståndsbedömning var i seriöst behov av kalibrering och justering. Det var ju ta mig f-n en dagsmarsch därifrån! Ilskna hundutställare släpade burar, stolar, kassar och nervösa vovvar över ett månlandskap alltunder det att de hittade på nya kreativa svordomar och intressanta bestraffningssätt för de som kommit på tanken att ha hundutställning här!
Den lille svartmuskige bara ryckte på axlarna när jag påpekade att hans avståndsbedömning var ur led.

Jag klättrade vidare uppför den steniga sluttningen till entrén. 80 pix hade en parkering i ett kraterlandskap i skogen i huttahulu kostat. Inträdet till mässan kostade ytterligare 90 riksdaler. Alltså nu hade jag spenderat 170:- bara för att komma in!

Väl inne i hallarna var ett landskap med trånga gångar runt ynkliga ringar. Jag undrade i mitt stilla sinne hur storhundar skulle kunna få upp farten för att visa några som helst gångarter i dessa små frimärken.

Vad är då Kistamässan för ställe egentligen? Tja, det är då baske mig inte designat för att ställa ut vovvar i alla fall. Möjligen för att ha eleganta affärsmässor där man diskuterar mobiltelefoner över en designad kopp hutlöst dyrt kaffe i en lika designat cafeteria. Stelt, strikt, vitt, stål, svart och orangefärgat. Allting. Komplett med buttra, säkerligen genomdesignade, anställda.
Jojo... efter att ha navigerat mig fram till några jag kände gick vi för att frukostera nämligen. En gigantisk yta var avstängd för att husera vad jag förmodar var en restaurant. Längs kanterna fanns genomtrista eleganta bardiskar med rader av vinflaskor bakom. Ytan framför var JÄTTESTÄNGD - plats för två ringar. Så fanns då caféet.... eller vad man skall kalla eländet. Där fanns mikrobiskvier, delicato-dammsugare, torra frallor med ost och lite grönt på, kaffe och läsk. Tjohoo vilket utbud! Fast med dessa priser behövde man ju å andra sidan inte ta banklån då för att handla. Jag tog en fralla med parmaskinka och mozzarella (stavning?) medan jag stilla undrade om det är något fel på ost och skinka, till detta en 25cl Coca-Cola. Denna lilla shopping kostade ytterligare 81:-!

Nu hade jag alltså spenderat 251:- bara på att fika och komma in! Optimist som jag är hade jag tänkt leta lite hundprylar också. Det brukar ju alltid vara schysst shopping på utställningarna. Bwhahahahahahaa! Några ynkliga små förskrämda stånd trängdes längst kanterna. Kanske var det tur eftersom jag hittade bara hälften av det jag tänkt köpa:

• Back-On-Track nättäcke 550:-
• Hundludd 240:-
• Tuggben 20-pack 140:-
• Godismoj 50:-
• Pipleksaker 3x20:-

Dagen kostade alltså, exklusive bensin 1291:-..... jag borde väl kanske ha struntat i shoppingen.... Pank är jag, men fågelfri vete fasen.... som en burfågel då...! Det är nog lika bra att masa sig iväg till jobbet igen för att ha råd att gå på nästa utställning....

Slutligen en stilla undran:
Hallååå! VAD är det 90% av alla utställare egentligen vill ha på en utställning? Jo, bra parkering, gott om plats, ohala golv (de här var ryckvis mer lämpade för isdans), schysst fika till lågt pris inkl. varmkorvar och hamburgare, bra ställen att rasta vovven på, schysst shopping och trevlig personal.
Kistamässan uppfyllde INTE ETT ENDA av dessa krav.