En hundägares dilemma....

.....NÄE! Var är alla stenrika knösar som vill drälla pengar över en?! Inte en endaste givmild oljeshejk så långt ögat når! Ändå har jag spanat efter palestinaschalar, fotsida vita dräkter och svartmuskiga ansikten med rejäla soppsilar över hela Bålsta! Inte ens ett spår av någon i salixen. Är de månne bortskrämda av vildsvinen? Inte ens i centrum - bara en massa patetiska förortsbor i matchande träningsoveraller!!!! Vart klagar man? Var är kundtjänsten för den här världen?!
Imorgon är det dags att släpa sig till jobbet igen. Klockan 5 bör man gå upp.... ut med de små fyrfota, bre mackor till frukost, potionera upp hundmat och iväg senast 06.30. In med Tingeling till faster, vidare till Enköping för att lämna Sabina och Smulan till Ulrika. Iväg till jobbet. Slåss med tveksamma system och knarriga professorer. Sedan till Enköping, hämta Smulan och Sabina, hem och hämta Tingeling hos faster, ut på promenad för att sedan dö i soffan och somna till program om tatuerare eller Antikrundan. Ut igen och inte i säng förräns vid 22-23-rycket.... Och så om igen....

Varför är det så skralt med dagmattar? Först bangade en. Sedan försvann en - tvärborta - svarade vare sig på mail eller telefon och när jag jagade henne via hennes makes telefon lade hon på luren i örat på mig!
Nästa orkar bara med en vovve.
Nästa kan bara ställa upp en tid.
Nytt försök med en som det förmodligen inte kommer att funka med......
Hallååååå! HJÄLP!!!! Att ha det här att oroa sig för ovanpå Smulans höfter, två skraltiga katter och annat elände blir ibland helt enkelt för mycket. Jag försöker för det mesta se det från den ljusa sidan men det finns stunder när jag bara inte orkar längre och bara vill lägga mig ner och gråta.