Surrealism på morgonkanten

.......och i ottan skulle damerna ut igen..... jag vacklade sömndrucken ur den varma, mysiga sängen. Ögonen gick knappt att få upp och det var ett under att stövlarna hamnade på rätt fötter... Ut i kylan, tre synnerligen överlyckliga shelties fick fnatt och där stod jag. Vinden ven om benen och jag frös eländigt. Efter en stunds sheltiefnatt från damernas kant och en hel massa lidande från mitt håll hördes plötsligt en bil. ÅÅÅ NEJ! Jag vill inte få en hög med skällande shelties som härjar runt ute klockan halv fyra på morgonen. De tre damerna tog sats för att börja med sina allra gällaste skall men hejdade sig när plötsligt tidningsbudet hojtade:
"NÄMEN! Har du TRE???! Guuuuud så sööööööta de är!!!"

Jag vacklade fram och kisade närsynt på damen i bilen och hjärnan som gick på lågvarv fick endast fram ett förbryllat "muuuööööhhhh??!"

Det synnerligen hurtfriska budet verkade inte märka förvirringen utan fortsatte glatt:
"Har Maria någon lydadsträning nu? Jag har tränat inomhus i Bälinge och det är ju lite långt, men träna måste man! Men det vore sååå skönt att bara åka ner och träna hos Maria. Min hane vägrar ta i en apportbock även om man smetar ner den med leverpastej medan min ena tik inte har några som helst problem!"

Vid det här laget hade hjärnan börjat arbeta lite - vilket visade sig både ha för- och nackdelar - dels så började jag känna igen budet. En synnerligen trevlig tjej jag vid något tillfälle hade träffat på en sammankomst hos Maria (Furface.se). Men hjärnan började även registrera hur himla mycket det blåste och hur himla kallt det var om mina bara ben! Hattparkeringen började även förvirrat anse att någon slags förklaring till vad jag gjorde ute barbent i trädgården mitt i natten borde levereras.
Jag tror jag lyckades leverera både någon slags uppmaning om att läsa på Furface's hemsida och att jag skulle gå tävlingslydnad plus att jag sa något om att vovvarna hade vaknat och var kissnödiga. Jag minns nämligen att hon svarade något om att titta på hemsidan för att sedan glatt fortsätta med att berätta att hennes ena tik var dräktig och måste gå ut hela tiden.

Vid det här laget hade jag börjat huttra rejält och det kändes som jag var med in någon egendomlig film. Hon var så osannolikt trevlig och pigg och jag kunde knappast tänka ens en gång och såg förmodligen ut som något ur en skämtteckning!

Vi sade Hej Då efter ytterligare några kommentarer och jag stapplade åter in i stugvärmen där en av mina katter kräktes framför mina fötter (stackars liten! mitt i all sömndruckenhet kom oron) .... Det tog ett tag innan jag kom ner i sängen och jag tror baske mig inte att jag hunnit bli varm igen förrän den eländiga klockan ringde och det var dags att gå upp! Brrrrrrrr.....