Sorg och glädje

Efter att ha varit utom mig av en oro som jag förtvivlat försökte sparka under mattan kom beskedet.... Min kompis Annas lilla misse hade mist sina små kattungar.... Det känns så svårt, man vet inte vad man skall säga och ändår vet jag att det jag känner inte kan vara en bråkdel av det Anna måste gå igenom.
Jag burkar alltid ha en filosofi där jag någonstans brukar komma underfund med att man har lärt sig något bra på vägen - och att det som hände förmodligen i det långa loppet var bäst. Men i sådana här situationer undrar jag om den där jäkla filosofin är något att ha.....
Livet är emellanåt något som hoppar upp och biter en i med sylvassa tänder i rumpan. Det har varit en rent pissig vecka om jag skall vara ärlig, oroliga vovvar och utskällningar på jobbet. Men det har varit små guldkorn som brutit mönstret och fått mig att älska livet ändå:

• Tävlingslydnaden i Onsdags. Det var en glädje att Sabina inte skällde ut sina kompisar under teoristunden! Tjohoo! Hon har kommit någonvart! Det var så kul att jobba med henne också även om hon har lite svårt för att förstå vad sjutton nyttan med att ligga på marken bredvid matte. Och "tröga matte kan ju inte förklara så att man begriper! Phhh!"
• Ett annat guldkorn var gårdagens besök hos Maria i hennes mysiga hus. Spöken till trots - det stället är härligt! God mat, gott godis, gott te och gooooda bullar! mmmmmmm! Lägg dessutom till det trevliga samtal och gemytligt sällskap. Höjdarkväll!
• Idag så var det mitt i allt elände en glädje att se Smulan komma till simmet. Hon stod och vibrerade av förväntan i bakluckan och när hon fick komma ur bilen sprang hon fram till dörrarna och gnydde! Det är såååå kul att simma!

Nu sitter jag här och njuter av en härlig Lördagkväll.... det är så skönt att ha sina vovvar och missar runt ikring sig och ingenting att göra. Men tankarna irrar ofta iväg till Anna. Det är så synd att man inte bor närmare varandra!