på gnällstigen

OK....medan jag ändå håller på! Barnvagnar!!!! Dessa förklädda rammar. Där kommer de, mammagängen, de tar upp hela ämlans vägen och i sitt släptåg har de ett antal snoriga, skrikiga ungar. Det där med att gå åt sidan för att lämna lite plats för andra finns tydligen inte i deras sinnesvärld. Är det månne så att när man hugger tag i barnvagnen så åker vettet ut? ungefär som med medelålders män i sportbilar????
En barnvagn kan tydligen vara en ursäkt för att bete sig hur som helst, förarna fram som stridsvagnar både i natur och civilisation. En kollega på Ericsson var nere i centrum i Kista för att handla och kom inte tillbaka. Efter några timmar fick avdelningen samtal från akutmottagningen. Hon hade blivit påkörd av en barnvagn i centrum så illa att hälsenan gick av! Och tro inte att barnvagnspiloten stannade! nädå, en skara tappra lunchande kontorister fick bära in henne på vårdcentralen där hon fick invänta ambulans till sjukhus!

OK - det kan inte vara lätt att dra runt på ungar och en vagn i modd och folkmassor men hänsyn går åt båda hållen. Jag har baxat barnvagnar upp och ner för kommunala samfärdsmedel, hållit upp dörrar och banat väg i hur många år som helst men när jag tvingas av vägbanan på mina promenadstråk med hundarna får jag baske mig nog!!! Jag vill inte heller bli blöt och går man inte sida vid sida med sina stridsvagnar så räcker baske mig vägen åt alla!

Sen är det ju det där med barn..... barn ursäktas uppenbarligen allting... hundägare är skurkar med barnaätande ulvar. Ulvar som bara väntar på att få sätta tänderna i de tjutande, snoriga mistlurarna. Bara att gå med fler hundar än en är en illgärning som uppenbarligen borde bestraffas med straffarbete, för att inte tala om när ulvarna är lösa! hu! Jag har mina hundar lösa, MEN jag kopplar dem alltid så fort jag ser en annan hund eller om det börjar krylla av barn i markerna.
Jag litar inte på barn, och ändå mindre på föräldrar. 99% av dem kan INTE läsa av en hund. De flesta barn som blir bitna har inte märkt varningssignalerna och förlädrarna har knappast det heller. En varningssignal är ofta snabb och subtil, en morrning eller ett nafs är sista steget. "Men för i h-vete, lyssnar du inte! Jag har ju sagt at......." De flesta föräldrar har inte heller lärt sina barn att låta djur vara ifred. Ett levande djur är inte en leksak som bara skall kelas med och vara gullig. Ett levanade djur har åsikter, instinkter och känslor.... och lär visa dessa.

Min förra hund var barnrädd. Denna skygga och otroligt försiktiga själ var ute på sin promenad när plötsligt två småtjejer utan förvarning kastade sig ner från ett elskåp för att klappa henne. Hon såg aldrig ens vad som hände. Hade hon bitit dessa små terrorister så hade förmodligen föräldrarna insisterat på att jag skulle avliva henne.... VAR är rättvisan i det?