Men! vad ÄR det med stavgångare?!

De kommer framfarande som ångvältar. Vilt viftande sina stavar och med miner lika bistra som ärrade KGB-agenter. De har ofta även någon slags hörlurar instoppade i öronen också. Attityden och den allmänna inställningen är att "Vägen tillhör MIG" och allting på sidan av den existerar inte!
Joggare är lite mer nervösa till sinnet och skidåkare är rent koleriska! Som hund- och före detta hästägare så har man stött ihop med en del egendomliga individer under årens lopp. Skidåkare som plötsligt lägger spår på en ridstig och slänger stavar på hästar och ryttare. Joggare som slåss.
För några år sedan försökte jag jogga - faktiskt. Något som jag redan från början tyckte var bland det tristaste som fanns blev helt ohållbart. Det gick ju inte att jogga! Där framme satt ju en hare och åt - joggade jag skulle jag skrämma bort den! För att inte tala om allt man missar, vilken joggare märker när blåsipporna börjar kika fram? eller att en fasan sitter och tittar i busksnåren?
och stavgångare ja..... för det första, VARFÖR har de stavar när de ändå bara släpar dem i backen? Och vad gör de ute när de inte uppskattar naturen? Varför är det så svårt att le?!

Det finns en sida hos oss människor som jag inte gillar. Den märks bland stavgångare jag stött på men även hos andra tvåbeningar. Var än människan råkar befinna sig får naturen maka på sig. Hur många gånger har jag inte hört historier om områden som expanderar och där invånarna helt plötsligt kräver att hästar, kor och vilt skall flyttas eller skjutas? Kor och hästar är ju farligt för de stackars allergikerna. Rådjur och harar äter upp tulpanerna. Älgar och vildsvin är så farliga att man inte törs gå ut. OK, vare sig vildsvin eller arga älgar är något man kelar med direkt men ibland undrar jag.

För en tid sedan flyttade en 08:a in i huset som vetter mot fälten här nere. Han har en lindrigt uttryckt STOR trädgård med massor av gräsmatta. Det växer ek där också, och något i gräsmattan som får vildsvinen helt lyckliga. En höst såg det ut som om ägaren hade tagit sig några glas för mycket och löpt amok med jordfräsen lite här och där på gräsmattan. Typiskt vildsvinstecken! Ägaren kliade sitt huvud och köpt elstängsel - till en del av tomten. Nu är det ju så att vildsvin är inte dumma! efter ett tag fanns det sporadiskt med elstängsel runt hela tomten och efter ytterligare ett tag hade han även lagt på en tråd längst ned. Vad han dock undgått att göra - förmodligen var det för jobbigt - var att stolpa ordentligt. Svinstängsel tarvar rejäla stolp med täta mellanrum! Istället hade han hängt linorna på träden och och mellan hus och träd.... vilket säkerligen fick vildsvinen att slå sig för knäna och skratta gott! I år har hans tomt fått vara lite mer ifred men jag kan inte låta bli att heja lite på vildsvinen.....