Att plåta eller inte....

Nästan 300 hundar.... alla underbara..... de står där i ringen och är vackra och så söta att mitt hjärta smälter. Men när det smälter som mest är när den lilla valpen hoppar efter godiset, nosar sin granne i rumpan eller pussar matte. När jag ser hur den vackra avelshannen tålmodigt låter sig borstas och talar om med ögonen att "Jag gör det här för dig matte, jag vet vad jag skall göra nu och det är OK eftersom det är viktigt för dig". När en en rufsig knähund tittar på omgivningarna från säkerheten i husses famn......
Jag reflekterar över hur mycket roligare det skulle vara att plåta om alla vovvar släpptes lösa och började leka och om alla mattar och hussar hade en festlig picknick istället! Rent fotomässigt mycket mer givande!
Jag beundrar alla som tar tjusiga uppställningsbilder men jag tycker det är mördande tråkigt själv. När jag kikar på bilder från utställningar är det bara långa rader av stela soblar som förvisso är vackra och söta men ack så lika och opersonliga i en och samma pose. Det är skillnad om man får en hund för sig själv att fixa till en bra uppvisningbild eller porträtt på. Det är kul! Diskuterade med en uppfödare som tyckte det vara så kul att kika på uppställningsbilder och att de var så fina...... och ja, jo, det är de nog. Men jag ser på det hela från ett annat håll. Rent bildmässigt är andra typer av bilder mer givande för en pajas med fotointresse som jag. Fast det kanske är lite hädande att tycka så???