Sheltiehelg

Förra helgen var det utställning i Vilsta..... sheltiespecial.....
Det var kul att vara där, så många fina vovvar, så många trevliga människor.... men jag kan inte låta bli att vara glad över att jag inte är uppfödare, att jag inte har något som tvingar mig att ställa ut världens bästa shelties (Smulan, Tingeling och Sabina)!
Jag är i själ och hjärta ingen utställare eller uppfödare - även om jag ibland skulle vilja vara det. Jag fastnar för de där som aldrig får några priser - övertecknade, för stora, för små, svansen upp, stående öron, ljusa ögon osv osv osv! Visst vill jag att hundarna skall se ut som shelties.... och frågan är var gränsen går. Men i mitt huvud så är gränserna liksom lite mer tööööjbara än i den verkliga världen :-)
Det absolut viktigaste..... det jag aldrig, aldrig kommer att backa ifrån är att friskhet och bra mentalitet går före allt annat. Jag skulle personligen - om jag blev tvungen att välja - hellre ha en valp som inte är rastypisk än en som är urtjusig och utställningsmässig men inte helt kry. Och ibland så när jag står där på utställningen med kameran i högsta hugg så kommer en liten viskande röst och påpekar att det är roligare på sheltieträffarna och kurserna, utan konkurrens när en glad och lycklig hund även om den både har ståndöron, är utfälld och lerig från klo till örtipp är det absolut viktigaste och roligaste.....!