1,5 miljoner fattigare

Mjahaja.... Idag har jag blivit fattigare än vad jag trodde jag kunde bli!
Fast nu kan jag ju titulera mig "fastighetsägare". Brf Skörbygläntan finns inte längre, istället är vi en samling parhusägare. Jag antar att det är bättre även om jag inte gillar det där med skulder.... fast vissa säger ju att man skall ha skulder.... äsch! jag får huvudvärk av ekonomi. Jag letar fortfarande efter givmilda oljeshejker som vill strö pengar över mig så jag kan slippa jobba och köpa en spiffigare fastighet och bara ägna mig åt mina fyrfota luddbollar här hemma. Både de utan spinn och de med spinn...
Men för att återgå till det här med huset. Här sitter jag alltså nu som ägare av ett stycke parhus med en alldeles horribel furutrapp, ett helt nederplan som är i akut behov av att målas om. En dusch som vill renoveras. Spis, kyl och frys som är så mycket på upphällningen att man aldrig vet när den sista måltiden blir. Grannar som lever rövare - OCH RÖKER! Må onda andar ta dem! Altanen är helt obrukbar. grrmlavoadmlmlnasfsldfnmoaowenfa)(#/¤)"/#=¤)!! För att inte tala om en trädgård som behöver fixas igår... staketet börjar se ut som plockepinn ("Näedu, det behövs inte gjutas inte! Det håller alldeles utmärkt med de här sakerna" - sa pappa när han pressade ner några spetiska metallföremål i jorden för några år sedan).
MEN, det skall erkännas. Trädgården är toppen för mina sheltiesmulor! Och jag tackar alla gudar för att jag inte bor i lägenhet när någon av damerna vill gå ut och göra behov klockan halv tre på natten! Länge leve en trädgård!