I Söndags kändes det verkligen att man har hund!
Vi hade sheltieträff hemma hos "Lyckliga Hunden-Tarja".
Lite så där lagom seghet på morgonen gjorde att även om träffen inte var förrän klockan 12 så fick man ändå bråttom så in i den! Stackars Marianne hade kört som en furie för att vara i tid hos mig och när hon dök upp hade jag ännu inte fått på mig kläderna! Men snabb som jag är skuttade jag i överdragsbrallor, tjock jacka och laddade med köttbullar i godispåsarna, spårlinor och snitslar i hundväskan. Mina entusiastiska sheltiesar var alldles överlyckliga när de förstod att de fick leka med Mariannes sheltiesar! Inte lätt att stuva in sex spralliga hundar i en bil! Det är en jämrans tur att man inte har rotweilers eller irländska varghundar!!!
Väl framme kunde man inte annat än att häpna. Vilket underbart ställe! Tarja och hennes man har verkligen gjort hela stället till något fantastiskt. En jättetomt - helt inhägnad - strand, inomhushall, gäststuga, hundinigång med dusch osv! wow! Och vi fick bara komma dit helt gratis! TACK!
Ett helt knippe underbara vovvar kom också, idel släktingar också! Leon, Sabinas son dök upp. Jag tror baske mig att Sabina kände igen honom. SÅ reagerar hon aldrig på andra hundar. Lika var de i alla fall och snygg var han - en riktig 10-poängare i mina ögon.
Casper var där också, en annan Eastflash-vovve, bror till Vind. Han var som vanligt helt underbar,
Tarjas Moa är ju halvsyster till min Smulan, söt, vild och full fart!
Så kom en som inte var släkt - Astor! En sån liten hjärteknipare. Ett litet, litet yrväder 3 eller 4 månader gammal med fluffig päls och pigga ögon - först var livet himla läskigt men så fick han fart och sen var han nästan omöjlig att stoppa.
Dagen ägnades åt att spåra, köra lite Rallylydnad, lite agility och fika! Inomhushallen testades till max. Där sprangs, hoppades, rullades och grävdes! Tarja är den enda människan jag känner som faktiskt kan säga att hon har ett "stampat jordgolv"... ok då... "sandgolv"!
Eftersom det är Mars och ganska blött ute i naturen så satte aktiveterna sina spår-speciellt rullandet och grävandet i inomhushallen. Jag har då aldrig sett så smutsiga och lyckliga vovvar! Alla hade kolsvarta ben och underreden!
Det enda orosmomentet stod naturligtvis Tingeling och Bessie för. Tinglan drog med sig bästisen Bessie rakt ut på isen! Hönsmamma som jag är blev det liv i luckan tills jag lyckades locka tillbaka busfröet. Jag såg framför mig hur hon drog iväg som ett jehu och plurrade rätt i rännan långt där ute. Huga! Det får nog bli isfritt innan jag kommer dit och släpper henne igen! Brrrr!
Frusen och färdigfikad var det snart dags att köra hemåt. Tarja var jättesnäll och lånade ut sin hunddusch åt oss. En gärning som i sig är värd en guldmedalj. Det hade varit lite väl intressant att sanera bilen efteråt annars.... sex skitiga hundar sätter sina spår. Måste säga att hundduschen var tjusigare än min egen dusch där hemma!
Efter ett stopp vid Bålstas Thairestaurang där vi hämtade hem lite förskaffning av mer matig karaktär kom vi hem. Vovvarna somnade med alla tassarna i vädret efter en härlig dag! Jag undrar just hur länge lille Astor knoppade?!