Näej - Mars är det ingen vits med. Gick runt ängarna i helgen. Listig som jag är hade jag iskurdat mig mina "ice bugs"..... gympadojor med dubbar. Denna oerhörda slughet visade sig vara ett lyckat drag. Vägarna härikring var som våta skridskobanor.
I fjärran skådade man de stackars satar som vågat sig ut och stapplade ikring i dikeskanten med sina ystra hundar som inte alls verkar bry sig om halkan. Mitt på fälten mötte jag två yngre män hasande ikring. Detta var förvånande på två sätt, dels är yngre herrar i 16-års åldern inte direkt kända för att gå ut och vandra i naturen. Och vandrar de i naturen så gör de det inte hasande mitt över ett isigt fält i grått Marsväder!
En av herrarna såg på många sätt ut som många av mina vänner - en långhårig korsning mellan hårdrockare/rollspelare/allmän quf. Han hade dessutom fått tag i en lååång pinne som han använde som stödkäpp/vandringsstav.
De bägge stirrade storögt på mig där jag gick på den halaste delen i en rasande fart. Jag saktade ner för att samla ihop vovvarna och när jag passerade dem och de sa lite darrigt: "Ojoj... nu är det haaalt" det lät lite som en uppmaning till mig att omedelbart sluta upp med att trotsa naturlagarna och fara fram i en sån oerhörd fart! Jag log glatt och visade ena sulan och sa med hysteriskt uppåt stämma "Jag är dubbad! Årets bästa inköp!"
De stirrade fascinerade på min sula medan de klängde sig fast i vandringsstaven och sa med hoppfulla stämmor "fast det är ju inte så ofta det är så här halt...?" Jag förkunnade att det var baske mig tillräckligt ofta och nödvändigt när man ideligen måste härja runt i naturen med tre ystra shelties. Fast jag höll med om att man inte slet så mycket på just dessa skodon - det är ju inga dojor som passar sig för kontorsgolv eller shoppingturer direkt. Fast man ser ju ändå egendomlig ut när man är ute och hundpromenerar: Stor, tjock varseljacka, ful mössa, rejäla skodon - nu med dubbar, överdragsbyxor, rejäla handskar och igenimmade glasögon. Näe - inte direkt någon man skulle ta med sig till Oscarsgalan.....
Efter att hundarna försökt knycka de båda herrarnas livilina - den långa staven (himla bra pinne! ansåg Tingeling och Smulan) och efter att de berömt Tinglans utseende fortsatte jag min framfart över isvidderna. Trevliga unga gentlemän med ypperlig smak och insikt! Hoppas de klarade sig till civilisationen utan att trilla på ändan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, jag cycklar dubbat jag, det är också bra. Sen hade jag ett tag dubbar som man satte utanpå joggingskorna, eftersom jag vågar vägra såna där löpband även när det är halt, men dessa har tyvärr förkommit i någon av flyttarna. För övrigt är det ju kul att unga män börjar bli långhåriga igen, det bådar gott för framtiden :)
Ja dagens ungdom är inte bara bråkstakar och ligister. Det finns även riktigt fina exemplar. Trevligt att du träffade på två sådana på din stadiga ispromenad. Önskar jag hade dubbat att ta på när nöden kräver.
Skicka en kommentar